Nu känns Italien och mitt hem där så långt bort men ändå så nära o hemtrevligt när man tänker sig tillbaka.
Vi landade i en explosion, att komma hem ljuva hem var endast i drömmarna värld, vi kom till ett kaos, som jag ganska snart börja känna omöjligheten att ta sig igenom.
Söndagen den 11 okt, var en underlig dag, vi steg upp efter en skön natt o i hopp av att finna en marknad innan avresan mot Sverige. Några timmar och ett äventyr senare, hade man träff med något mjukt o bekant, för att efter några få timmar, vakna upp, i tron om att allt var som vanligt.
Men icke, något som verkligen tagit min energi och fram förallt mycket tid/omsorg är min filur på 4 ben, som inte alls var kry vid min ankomst. Det var som att mardrömmen inte var någon mardröm utan att det var sanningen. Vi ska leva upp till.
Känslorna bubblade åt alla håll, längtan att få rida igen gick upp i rök, att känna sig så hjälplös och ovetande. Sedan följde en rad missförtånd, alla menar väl men ändå blir allt så fel! Jag ville bara visa min stora tacksamhet för all hjälp jag fått, undra om mina änglar förstår hur mycket de betyder. Hoppas det!

Tänk om vi fått komma hem uppvilade o fulla av enegi, att vi varit på semester, att kalla vår helvete semester, då vet man inte vad man talar om...
Jobb, jobb och åter jobb, skolarbeten, redovisning, slutspurt inför skolslutet och heltids tjänst som veterinär samtidigt som man vill träffa alla underbara människor här hemma och berätta om allt. Men tiden vart finns den? blev den kvar i Italien tillsammans med min ny kameraladdare. Hur lyckas man, den är försvunnen på vägen hem, ännu en sak som måste fixas.

Min lösning på det hela blev att försöka få tiden att räcka till genom att minska antalet sovtimmar de fungerar för stunden, men inte hur länge som helst, ibland brister de.
Nu har de kommit till den gräns att jag är så övertrött,o vet inte vart jag ska ta vägen.

Änglar och moln

Vilken underbar resa jag hamnat på, tänk vad livet kan vara underbart.
Vi hade en mycket bra dag på praktiken i fredag, jag log och var glad med
det äkta leendet. Mina tankar snurrar, varför fick vi inte detta från dag 1?

Levande på moln tog vi helg, kände mig trött eller snarare lite sliten efter en
ansträngade vecka. Mitt leendet har följt mig hela helgen, så Härligt.
Det bara finns där, så underbart, de känns som o vara hemma.

Att få påpekat/en vink: Elin nu räcker det nog men vin för dig!
(kanske med ett leende men iaf) känns sådär,
när det inte alls är vinet, utan jag var mig själv.
Jag vad glad, sprallig och trivdes kalas med tillvaron och sällskapet.
Då bjuder jag gärna på mig själv..

Att vakna med ett leende, trots en tidig morgon gör även en regnig dag till en
solig, speciell dag, som man minns.

Att behandla änglar som luft, som att de inte alls finns. Inte i tanken, drömmen
eller inte ens med en enda blick eller ett leende, så finns snart inte änglarna mer...

Ciao!